♥

Min kväll/natt var både hemsk och "nice" på samma gång. Börjar med att Ida hittade en larv i mjölet när vi skulle göra paj, tror ni jag åt något? nja. Alla sätter sig och ska se film och jag känner hur jag inte kan sitta still i två timmar så jag beger mig ut på en cykeltur, far på cykelvägen mot mjlölkudden för det är den vanliga. Så cyklar jag helt glad med musiken i öronen så kollar jag åt vänster och tror jag ser en stor sten, men ni kan ju gissa vad fan det var. En stor hårig, mörkbrun läskig varelse. Äcklet rörde på sig och kollade på mig så jag cyklade hur snabbt som helst bort därifrån och kom ut på cykelvägen parallelt med E4an och stannar där fast mellan två skogar. Dom som känner mig vet hur rädd jag är för björnar (kunde dock ha vart en älg men såg ut som en björn, kollade inte så noga utan fick panik när "stenen" rörde på sig) och det här var nog gången jag vart som räddast i hela mitt liv, hyperventilerade och grät i kanske 20 minuter innan jag ringde vickan och frågade ifall hon kunde komma och möta mig så jag kunde cykla runt och fara bilvägen hem. Så på vägen hem hoppar kedjan och mina lungor ger upp hoppet totalt typ och en läskig lastbilschaufför tutar åt mig, dog halvt då jag är rädd för lastbilar också. Ja jag är rädd för många saker, dom är faktiskt stora och låter högt.

 

Kvart i ett är jag iallafall hemma och hel, ingen som tuggat på mig och lungorna är väl fungerade igen. Skönt! kommer dock aldrig cykla i skogen igen, ser framför mig hur äcklet såg ut och vill bokstavligen skrika rätt ut.