♥

Varje morgon, då vi var små och jag och ida vaknade före alla och vi tog på oss en klänning och sprang över till dig. Vi sprang dit bara för att, vi gjorde inget speciellt.
Alla gånger vi var ute med tarzan och jag ramlade och skrapade upp knät varje gång, det blev som en tradition. Jag brukar gå samma väg bara för att jag tänker på dig och alla gånger du gått där med oss. Vi hade picknic mitt ute i skogen med massor med mat och jag kommer ihåg allt så jävla bra fast jag var typ 5 år.
Sen när vi började skolan gjorde du allt för att vi skulle ha det bra ända från när vi tog steget utanför dörren tills när vi tog steget innanför dörren.
Vi blev äldre och du med, du flyttade till björsbyn. Samma sak där, förutom att jag inte skrapa knäna. Varje gång vi kom dit fick vi skumbananer eller nån kola utav dig. Vi for till rutvik och köpte fika och sen satt vi och fikade och åt jordgubbar. Du fixade alltid så att vi skulle må bättre än bäst. Fast jag inte pratade med dig om allt så vet jag att du alltid fanns där för mig, och det finns du än för platsen du har i mitt hjärta kan ingen ta ifrån dig.
Alltid när vi sov hos dig ät vi melon och kassler, jordgubbar, mjölk och grädde och vaknade alltid och kollade på mågot sköldpadde program. Vi var aldrig hungriga hos dig, snarare höll vi på att spricka. Alla gånger du har åkt in till sjukhuset och jag har varit jätteorolig för dig. Du klarade dig inte själv och du fick flytta till fyren, vi gick dit efter skolan och bara satt och pratade med dig. Sen flyttade du igen till ett ålderdomshem, du hatade det men du behövde hjälpen så vad kunde du göra. Du vart dåligare och bättre och det for sådär. Grät många gånger då jag var hos dig, för jag hatade att se dig ha så ont som du hade. Bara ligga i en säng hela dagarna, vad är det för nå. Du har ju alltid varit den som fixat så att allt är perfekt överallt, lagar mat och ordnar. Det vart så ovant att se dig så där. Jag hatade att se dig så där, jag ville mer än allt att du skulle bli frisk igen och lika glad och pigg som förut, men det var som omöjligt. Men jag hoppades in i det sista.
På skolavslutningsdagen bråkade hela familjen påvägen, alla förutom jag. Alla mådde dåligt för att mormor var så dålig och det var det ända som snurrade runt i mitt huvud. Men jag och ida gick in till alla andra men jag klarade det inte, tårarna bara sprutade jag orkade fan inte. Jag sprang ut till bilen och satt där men tvingade ut mig själv för att inte missa skolavslutningen. Jag gick med ewas familj till ett fik och väntade på mamma ida och pappa men då smsar ida att jag snabbt skulle skynda mig till dom, dom var på ålderdomshemmet, tårarna bara sprutade och jag förväntade mig det värsta. Jag sprang direkt dit och kom fram med gråa smitsiga fötter som jag gjort hål i när jag sprungit på stenhårda vassa stenar utan skor. Påvägen hörde jag hur ambulansen lät och jag ville bara släppa allt och bara försvinna. När jag är framme stirrar alla på mig och jag skyndar mig upp till hennes rum, jag hade trott att det var sista gången jag skulle få träffa henne,hon skulle bara till sjukhuset hon mådde verkligen inte bra.
Efter några veckor.
Morgonen då jag hörde hur mammas mobil ringde men jag somnade igen och vaknade av att mamma och pappa kommer in i rummet, ögonen helt röda och såg verkligen inte glada ut. Dom berättade vad som hänt. Jag är glad att du bara somnade in. Men jag trodde jag drömde, jag trodde att allt bara var på låtsas. Jag ville inte tro att det var sant, tårarna bara rann, jag kunde inte sluta gråta. Allt var helt sjukt. Jag trodde ingenting, skolan var jobbig jag klarade ingenting jag kom hem och grät och fattade fortfarande inte att det var sant.
På begravningen trodde jag att jag skulle svimma, jag såg graven stå där med massa fina blommor runt om, jag ville inte förstå att du var borta. Jag tror aldrig jag har gråtit så mycket. Jag ville bara krama om dig och känna din närhet.
Jag har alltid älskat och kommer alltid älska dig mormor. Saknaden är enorm, tårarna slutar inte rinna, jag vet att du ser det här på något sätt och det här är till dig och bara till dig min ängel.
Du var helt klart speciell och det var det som gjorde dig så underbar!